Min pappa kommer inte att bli frisk från sin cancer. Jag har väl egentligen redan förstått det. Men inte velat ta det till mig ordentligt. Men när han var här frågade jag honom rakt ut hur det låg till. Å det finns tydligen inte så mkt mera att göra än att hålla den i schack så gått det går. Men det kommer ju inte att gå i all evighet. Till slut kommer ju hans kropp inte att orka. Den kan även sprida sig & dyka upp på flera ställen i hans kropp.
Det är så jävla tungt, känner att tårarna inte e långt borta nu när jag sitter & tänker på det. Att skriva om det så här i bloggen är skönt känner jag. Lätta på trycket lite…
Tanken på att se pappa tyna bort gör så väldans ont! Jag hoppas att han får vara så här pass pigg som han fortf är väldigt länge till!!!
hej Ida ,när jag läser om Stig så blir jag också ledsen , vet hur mysig han är det gör ont i mig, tänker på alla gånger vi har setts.. hälsa honom från mig nästa gång ni ses.. tänker på er ,, kram ch.b
SvaraRaderaJag är glad att jag slapp se mamma lida även om det gör ont att inte hunnit ta avsked. Jag håller alla tummar jag har för att din pappa får finnas med och må bra länge till!
SvaraRadera