Är klocka nu å jag sitter här å kan inget annat. Typ. Leo är fortf febrig. I går hade han 40.3 på kvällen. Det kändes i mamma-hjärtat. Å säkert i Leo oxå, som inte alls var piggelin. Har kör slut på mig just nu när han är en sjuk liten kille. Men idag har febern inte vart lika hög. Så jag hoppas det vänder nu.
I går var jag & lillebror Mattias upp till Örebro för att hälsa på pappa som ligger på sjukan. Sicket väder!! Men det gick bra både dit & hem. Som tur var. Med pappa är det så där. Men han hänger i än. Dock kommer det bli rullstol på heltid för honom. På detta har han även en väldig ångest. Så han har det väldigt tufft just nu. Orkar knappt eller vill egentligen inte prata med nån i telefon. Han pratar typ bara med mig & Mattias i telefonen nu mera. I morgon ska han på vårdplanering. Ska bli intressant å se hur dom löser det hela. Hoppas på det bästa.
Tack för igår broder! <3
Vad skönt att resan gick bra, och besöket var så klart ovärderligt, både för er och för er pappa. Varje steg känns så klart jättestort och -jobbigt, men det brukar gå bra när man väl är där. Med steg menar jag tex rullstolen, hemhjälp osv... Värst är den psykologiska biten; man ser det ju som ett steg i sjukdomens försämring, och själva rullstolen i sig kanske inte är så viktig egentligen- det är mer vad den symboliserar som är så oerhört jobbigt...
SvaraRaderaMånga stora kramar till dig och hela din familj <3
Tänker på er!!
SvaraRaderaBra att du börjat blogga igen förresten! :-)