Tisdag

I dag blir det dagis för killarna. Nu har dom inte vart där på en vecka. Leo är fortf väldigt förkyld men har ingen feber längre. Linus e oxå snorig. Idag ska dom gå mellan 14-18. Jag jobbar em/kvällen. I morgon blir det ett riktigt lång-pass på dagis. 06:30-17:00 Första lång-passet för Leo. Han kommer vara helt slut efter denna dag tror jag. Han som var helt slut efter ett 6h pass, då jag hämtade den runt 14-tiden.

Dagis är bra att det finns naturligtvis. Dock hade jag, om jag kunnat haft hemma barnen till dom fyllt tre år. Tänk själv att gå från att bara ha gått hemma med mamma å syskon i sitt trygga hem med allt vad det innebär, till att komma till dagis, där allt e nytt. Nya människor, nya rum & lokaler, hög ljudnivå och ofta ett högt tempo. Inte alltid att det finns nån som har tid till att ge ditt barn närhet precis när det vill ha det. man är inte stor när man är 1,5 år. Sitta & mysa är fortf väldigt skönt. På vårat dagis ser jag ofta småttingar som går runt själva & är ledsna. Eller nån liten som ligger ledsen i kärran för att ingen fröken har hört att det har vaknat från sin vila. Värst är när dom har lämnat ett sovande barn i kärran ute när alla dom andra har gått in. Att se sånt här, gör så förbannat ont i mamma-hjärtat! Kalla mig gärna blödig & känslig. Jag kan ta det!

Men livet på dagis-är inte alltid en dans på rosor!

Glömmer aldrig när Linus var runt 2 år å kommer hem med samma blöja som jag satte på vid halv sex tiden på morgonen. När vi kom hem sen efter jobb & dagis vis 14 tiden hade ingen bytt på honom under hela dagen. Ni kan tänka hur äcklig den blöjan var. Hade jag som jobbar som uska inom äldrevården låtit din farmor/mormor eller nån annan anhörig legat nerkissad lika länge, ja då hade jag blivit anmäld. Klart jag talade om för personalen på dagis att de missat att byta på Linus.

Som sagt var, snart dax för dagis här igen.. Känns så där.