Myste med Sune the cat förut. Upptäckte då att det kröp nåt svart på honom. Gissa vad det var? Helt rätt , ja. Det var en fästing. Den tog jag snabbt och spolade ner på toa. Baksidan med att ha husdjur, dessa fästingar! Blä!! Nu tycker jag att det kryper på mig hela tiden bara för det.
Är inne i en period då jag saknar pappa en hel del. Drömmer om honom å så. Det börjar gå upp för mig mer & mer att han faktiskt är borta. Nu kommer vi aldrig mera att tala med varandra i telefonen eller träffas. Tungt. Väldigt tungt. Har ju precis haft min första födelsedag utan honom. Hade han vart med & firat så hade jag suttit här med en tusenlapp rikare eller mera. Sån var han. Generös. Inte bara med pengar, utan över lag. Snäll & hjälpsam. Mot alla!
På begravningen fick man, om man ville gå fram & säga nåt om min pappa. där var det då en tjej, skulle tro att hon är i min ålder som klev fram å berättade att pappa hjälp henne med veden den hösten han fick sin diagnos. Han var alltså sjuk när han får för sig att klyva all hennes ved bara för att han visste att hennes man var bortrest med sitt jobb en tid å att hon var själv hemma med en liten bebis å hade inte tid att ta hand om all ved själv. Då tar pappa sin gamla traktor & åker helt sonika dit, dom bodde grannar på den tiden pappa bodde på sin gård. För att hjälpa henne få ordning på veden. Cancersjuk som han var. Men sån var han.Tänkte först å främst på alla andra.
Liten Leo klappar och tröstar morfar som hade ont i ryggen. Bilden är tagen förra våren/sommaren. Pappa fick leva i nästan 2 år med sin cancer innan den åt upp honom helt.
Pappa, jag saknar dig!
saknar han varje dag.
SvaraRadera