I veckan som gått har jag vart på föräldramöte med Linus klass. Då fick vi en lista på alla barns adresser och hem nummer. På ett av bladen fanns det en dikt om en 6 åring som jag tyckte var fin och även tänkvärd.
Bosse är 6 år. Skall man vara ärlig är han just nu ganska besvärlig.
Och mamma hon undrar vad är det,som har hänt han är så besynnerligt inkonsekvent.
Han var så ordentlig förra året, vek ihop sina kläder å han kammade håret.
Nu är han fumlig, glömsk och slarvig. längtar till skolan för leken är larvig
Ena dagen är han glad och yster. Andra dagen bara tvär och dyster.
Ena dagen länsar han faten. För att dagen därpå bara peta i maten.
Och plötsligt är alla kläder för korta han har blivit så lång, babyhullet är borta.
men ibland mellan honom och mig helt privat blir han åter en gullig krabat.
Han är sällskaplig, pratsjuk och leker med ord och han frågar om allt mellan himmel och jord.
Han trivs med att måla, rita och smida dansa, hoppa, cykla och skida.
Att få leva ut sin överskottsenergi är 6 åringens bästa terapi.
Mellan småbarn och skolbarn är lixom en sänka en sorts lillpubertet kan man nästan tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar